Alla vinodlare drabbas förr eller senare av olika angrepp och sjukdomar i sin vingård , det är näst intill oundvikligt. Risken för hobbyodlare och kvalitetsproducenter är naturligtvis mindre i jämförelse med storproducenterna som gödslar och konstbevattnar hårt för att få en så maximal avkastning som möjligt. Ett högt uttag sätter hård press på plantans miljö.

Val av resistenta sorter , hård gallring och ett bra uppbindningsystem som möjliggör för snabb avluftning av lövväggen hjälper naturligtvis till att hålla sjukdomar borta. De nya interspecifika sorterna som korsats fram de senaste åren har också visat sig vara mycket resistenta mot dom vanligaste sjukdomarna som t.ex. mjöldagg.

I Sverige har det tidigare inte funnits några godkända preparat man kunnat använda i kampen mot svamp och parasiter. Men nu har Svenska vinodlarföreningen fått sin ansökan godkänd av kemikalieinspektionen att använda Candit som bekämpningsmedel mot mjöldagg. Tidigare så fick vi förlita oss till de gamla beprövade metoderna med svavel och bordeauxvätska. Svavel har använts under alla tider och är en relativt harmlös kemikalie och är därför också godkänd för ekologisk odling. Koppar är ett annat viktigt ämne vid bekämpning av bladmögelsvamp. Kopparoxidklorid som neutraliserats med kalk kan användas. Det finns också olika organiska produkter ( bekämpningsmedel) vilket bara bör användas ett par gånger om året för att förhindra uppkomsten av resistenta svampstammar. Den bästa bekämpningsmetoden är förstås förebyggande åtgärder som stärker vinstockens vitalitet tex , hård gallring och luftigt bladverk.

Vill man skydda sig mot mjöldagg och andra sjukdomar kan man lägga upp ett sprutprogram med svavel. Plantorna sprutas hårt efter vinterbeskärningen innan knopparna slår ut , ( som då kan vara av dubbel koncentration) . Sen sprutar man från det att bladen slagit ut ett par gånger i månaden fram till 1 månad innan man tänkt skörda. Detta för att undgå höga svavelkoncentrationer i musten. Man skall också helst undvika att spruta när det är varmt och soligt och inte heller under regniga dagar. Genom att plocka bort angripna blad och skott så fort som möjligt förhindrar man spridningsverkan av mjöldagg till friska plantor. Det är viktigt att hålla odlingen ren från gamla blad och kvistar eftersom det är där svampsporerna övervintrar.

De vanligaste skadesvamparna med en största utbredningen är falsk mjöldagg i familjen Peronosporaceae (mildiou), äkta mjöldagg i familjen Erysiphaceae (oidium) och gråmögel Botrytis populärt kallat för ädelröta.

Mjöldagg /Oidium ( Unicunula necator)

Angrepp av mjöldagg på vinplantan märks direkt på bladen i form av små vita fläckar. De vita fläckarna är en svamp ( Unicunula necator ) som ursprungligen kom till Europa från Amerika i början på 1860 talet. När druvorna angrips av mjöldagg så spricker de upp och kärnorna friläggs. Mogna druvor klarar sig bättre.

Svampen trivs i torra miljöer när det är hög luftfuktighet och snabba växlingar mellan kalla nätter och varma dagar, därför har den också större utbredning än de svampar som bara trivs i våta, fuktiga miljöer. Torra jordar som torkar ut plantan kan också underlätta för mjöldaggen att få fäste.Alla gröna delar på vinstocken kan skadas , speciellt då i början på växtperioden.

Sjukdomen visar sig som om vinstocken blivit beströdd med mjöl. Alla vitis vinifera kan drabbas men särskilt ömtåliga är , portugieser , kerner , silvaner , trollinger , elbling och cavignau. Plantor som blivit starkt utsatta för mjöldagg ger viner med defekter.

Gråmögel ( Botrytis cinerea)

Botrytis är en svampsjukdom som kan angripa druvorna och plantans alla gröna delar. Om bladen helt plötsligt vissnar ner mitt på sommaren så kan man med all säkerhet misstänka botrytisangrepp. Svampen angriper också druvorna som då sakta börjar ruttna bort. Precis som alla andra svampar trivs den bäst när det är varmt och fuktigt. Men unga druvor kan också drabbas av gråmögel om sockerhalten är låg ( under 62 oechsel). Angrips stjälkarna så faller många druvor till marken redan inan skörd. Om däremot färdiga druvor utsätts för botrytis svampen kan det vara en önskad process. Av sådana ädelrötade druvor kan man erhålla högklassiga viner som tex tokajer

Botrytissvampen överlever vintern i knopparna och i själva veden på stjälkarna ,syns oftast då som små svarta prickar. För att förebygga uppkomst av Botrytis gäller i stort sätt samma regler som för alla andra svampangrepp dvs luftiga lövväggar ,och snabbt avlägsnade av gamla blad och kvistar. Det går också att bekämpa botrytis med en blandning av svavel/kalk som sprutas i slutet av blomningen när druvorna skall till att sluta sig i sina klasar, och även strax före skörden.

Vinbladmögel (Plasmopara viticola)

Vinbladmögel är en annan svamp som sprids när miljön utsätts för åska och regn under våren ( valigt förekomande i våta miljöer) Den fuktiga väderleken hjälper till att överföra svampsporer från marken. Första symptom är oftast en ljus cirkelrund fläck på bladet, det så kallade svampmycelet. Alla vitis vinifera sorter kan drabbas men muller-thurgau och protugieser anses vara särsklit känsliga. En annan närbesläktad svamp som också sprider sim med vattendroppar under våren är Phomopsis viticola. Den framträder under vintern vid beskärning. Drabbade skott visar tydligt bleka partier , sprickor och skorv. Svampen angriper bara bladen och påverkar normalt inte mogna druvor. Baltiska druvor är resistenta mot denna typ av svamp.

Roter brenner (Pseudopezicula tracheiphila)

Är en svamp uppkallad i Tyskland efter symptomen som bladen uppvisar där bruna områden bildas på bladen när dom dör

Rothallsgalla

 Rothallsgalla är en bakterie ( Agrobakterium vitis). Sjukdomen sprids via sticklingar och med hjälp av sekatören under själva beskärningen. Bakterien finns i många olika varianter och är även vanlig på fruktträd. Plantor som drabbas av frostskador kan lätt bli angripna av denna bakterie,som då visar sig som en kraftig utväxt ( böld) på nedersta delen av stammen. Bakterien kan slå ut plantan helt. Ett bra sätt att skydda plantan är att kupa den nedersta delen av stammen de 3-4 första åren. Sekatörer och andra redskap som används skall tvättas regelbundet med klorvatten. Om plantan blivit angripen är det bara till att skära bort de angripna partierna.

Millerandage

Tillgången på näring och mineraler i jorden en viktig faktor för bra fruktsättning men en frisk planta är inte alltid en garanti för detta. Dålig fruktsättning kan bero på många orsaker. Millerandage eller ”Hens and Chicken” som det också kallas är ett ganska beskrivande uttryck för dålig fruktsättning. Flertalet av druvorna på klasarna utvecklas inte alls och liknar då små kycklingar i jämförelse med de stora druvorna som då representerar hönorna. Det kan inträffa när vädret har varit kallt och regnigt under blomstringsperioden. Under själva blomstringen bör temperaturerna helst ligga runt +15C. med sol och lätta vindar för att ge en så bra fruktsättning som möjligt

Coloure

Coloure är ett annat uttryck som används i samband med dålig fruktsättning. Det som sker är att plantan tappar många bär de första veckorna efter blomning. Vad det beror på har jag ännu inte lyckats utröna?

Stjälksjukan

Stjälksjukan kan inträffa när plantan lider brist på näring och vatten. Stjälken på klasarna vissnar och saven kan inte förse druvorna med tillräcklig näring. Mognadsprocessen avbryts och i värst fall trillar klasarna av och faller ned på marken.

Vinlus ( Phylloxera vastratix)

 Vinlusen kom från USA till Frankrike i slutet på 1860 talet och den döptes då till Phylloxera . Idag kallas den för Dactulospharia vitifoli. Vinlusen skadar vinstockarna genom att angripa rötterna.När näringstillförseln störs så dör plantan så småningom. Vinlössen angriper först bladen och bildar gallbildningar där. I dessa finns bladlössen och äggen. Dom kläckta äggen och lössen lämnar sin gall för att söka näring på andra blad och stälkar osv. På hösten söker sig lössen nedåt utmed vinstocken och söker upp röterna neri i marken och övervintrar. På våren söker de upp nybildade rötter av vilka de får sin näring. Rotvinslössen lever i marken och orsaker förtjockningar och knölar på rötterna genom att suga på dessa. Skadorna försvårar för plantans närings och vattenupptag och leder så småningom ( 3-10 år) till plantans död. Något effektivt bekämpningsmedel finns ännu inte idag.

Vinlusen finns inte Sverige (ännu) men risken finns ( även om den är mycket liten) ökar när intresset för vinodling sprider sig över hela landet och när antalet vinodlingar ökar explosionsartat. Vinlusen kan komma till Sverige med de importerade plantorna där den gömmer sig i jorden runt rötterna. I princip skall man bara köpa vinplantor från seriösa plantskolor som är kontrollerade och försedda med växtpass. Risken är väldigt liten att få vinlus i sin odling om man bara köper sticklingar.

Att vinlusen snabbt skulle få spridning är inte troligt då våra få vingårdar är utspridda över hela landet med stora inbördes avstånd. Vinlusen kan bara med egen hjälp förflytta sig några hundra meter men kan följa med i jorden på skor och stövlar eller i plantmaterial. Dessutom så har vinlusen svårt att överleva kalla temperaturer. Under +15C. så dör larverna men äggen överlever. Experiment som gjorts visar på att det är bara 1% av äggen som kläcks vid +8 C. Vid +5C så dör alla nymfer! Vinlusen lever både på rötter och blad och det finns två typer, Vinrödlus och Bladlus. Vinrödlusen suger på rötterna och bildar där små knutar. Bladlusen lägger sina ägg på bladen och förstör dessa.

Druvvecklar ( Eupoecilia ambiguella och Lobesia botrana )

Är en skadeinsekter som förökar sig med två eller tre generationer per sommar och skadar under de olika larvstadierna både knoppar, klasar och mogna druvor.

Sköldlusen

Sköldlusen är en 3-4 mm stor insekt som sitter på vinplantans stam. Kan ibland vara svår att upptäcka. Honorna övervintrar på stammen och dör under vintern men under skölden lägger dom hundratals med små ägg som kläcks när våren kommer. Lusen sprider sig sen snabbt till plantans alla gröna delar och angriper dessa. Sköldlusen är svår att bekämpa men går att borsta bort och skulle inte det hjälpa så finns det också insektsmedel som fungerar bra.

Getingar

Getingar kan förorsaka stora problem när dom sticker hål i skalet för att komma åt sockret i druvan. När skalet är perforerat så är druvans naturliga skydd borta och druvan kan då snabbt bli angripen av svampar. Sorter som mognar sent på säsongen har den fördelen då antalet getingar minskar i slutet på året när det blir kallare.

 Fåglar

Fåglar älskar att picka på mogna druvor och är en av vinodlarens värsta mardrömmar. Förödelsen kan bli total när stora flockar drar förbi och kan plundra en vingård på några timmar. Det effektivaste sättet att förhindra plundring är att sätta upp nät. Nätet måste sluta till alla eventuella öppningar även vid marken och under plantorna, där annars fåglarna kan leta sig fram.

Frost

Frosten och vinterkylan kan ödelägga en vingård helt och hållet. Frosten kommer oftast krypande utmed marken och stiger sakta upp till en halv meters höjd. Majfrosten drabbar de spröda nyss utsprungna knopparna som då omedelbart fryser sönder. Som tur är så växer det fram en andrahandsknopp och ibland även en tredjehandsgeneration , men de är oftast inte fruktbärande. Tidig frost leder således till dålig skörd och sen mognad ,vilket i sin tur ger sämre kvalité eller ingen alls!

Det finns många sätt att skydda sig mot frosten. Det enklaste är att välja köldhärdiga sorter och som knoppar sent. Ett annat sätt är att vinterbeskära plantorna i mars/april för att tvinga dom lågt sittande knopparna att bryta ut senare. Naken jord runt plantorna är bra. Det absorberar värmen på dagen och lämnar sen ifrån sig den under natten, vilket kan hjälpa till att höja temperaturen någon grad i odlingen. Man skall undvika att anlägga en vingård i svackor, hålor, eller på plan mark. En sydsluttning är alltid att föredra där frosten snabbt rinner av. Genom att välja ett högt uppbindningssystem och höga stammar skyddar man också plantan mot frost. Stark kylig fuktig vind kan också göra stora skador under knoppningen och bidra till frostskador.

Frostskador under vinterperioden är till största delen avhängigt av vilka sorter som odlas. Det finns idag sorter som klarar temperaturer ned till -40C. Vinterfrosten drabbar huvudsakligen bara knopparna och plantan brukar normalt överleva. Men vid extremt kalla torra vintrar så kan rötterna frysa sönder. Hålls jorden fuktig så isolerar den bättre mot kylan som då får svårare att tränga ned i djupet.